Boksorg

Den är slut nu, och jag sörjer.

Jag hade glömt hur det känns när en riktigt bra bok tar slut och nu vet jag inte vad jag ska ta mig till. Det är barnsligt, visst, men jag är glad att jag är såpass barnslig att jag kan uppleva berättelser på det här viset, inte bara läsa dem och tycka att de är bra. Men det blir så tomt när det väl är över. Jag kan inte säga att någonting har försvunnit - jag har mognat tillsammans med den här boken och haft den som någon sorts fast punkt i tillvaron under ett par veckor, men trots att jag läst allt som finns att läsa nu finns ju det som tillkom hos mig när jag läste kvar - men en viktig och fantastisk upplevelse i mitt liv är redan upplevd och jag kommer aldrig ha den framför mig eller vara mitt uppe i den igen. Det låter kanske högtravande, men det vore inte rättvist att beskriva det här på något annat sätt.
Så, vad gör man? Jag kan inte börja läsa någonting annat ännu, för jag vill hålla kvar den här boken i minnet. Och när jag väl börjar på något nytt, kommer jag kunna uppskatta det då? De flesta böcker bleknar i jämförelse med den här. Jag har bara läst en bok som har hållt samma klass. I snitt snubblar jag alltså över en sådan bok vart nionde år, av en slump. Det känns som en fruktansvärt lång tid av väntan.

Jag är sorgsen, men inte negativ. Det är klart att jag varken blir deppig eller får en kris på grund av detta, eller ens någonting i närheten. Men jag vill skriva ned det här, om inte annat så för att minnas sedan. Det är ledsamt och fint och stort. Jag är nog ganska liten, ändå.