Dogs/children

Ibland. när man tittar i gamla lådor och böcker där man sparar minnen i olika former. Då händer det att man upptäcker saker man helt hade glömt eller faktiskt på något vis lyckats missa. Det hände mig nyss.
Idag fick jag veta att jag under ett par timmar av mitt liv varit jämställd med en hund.

En gång för länge sedan, när jag var sexton, befann jag mig i det lilla regniga landet England, närmare bestämt i London. Som så många andra ville jag se Stonehenge och den gemytliga lilla staden Salisbury som ligger på vägen, så jag beställde alltså en bussbiljett dit. Som jag sparade.

Idag hittade jag biljetten i en gammal minnesbok (som precis som namnet antyder är en bok där jag sparar minnen i form av vykort, biljetter, foton, texter och dylikt). På den stod det inte "vuxen". Det stod inte ens "barn". Det stod "Dogs/children."

Det mest underhållande med hela den här historien är att jag ännu inte lyckats lista ut om det är jag (och andra barn?) eller om det är hundarna som bör känna sig nedvärderade.